RYTTERIET

Under Napoleonkrigen användes stora ryttarformationer i fältslagen på den europeiska kontinenten och ryttarnas insats fick ofta en avgörande betydelse för stridens utgång på de stora öppna slagfälten. I Finland var förhållandena annorlunda. Den skogbevuxna terrängen och vinterns djupa snö gjorde, att rytteriet inte kunde utnyttjas på samma sätt. De ryska trupperna bestod till endast cirka 10% av ryttare och  de svensk-finska trupperna av ännu mindre. Ryttarna hade dock betydelse vid förpoststriderna, för spaningsuppdrag och vid förföljandet av fienden. Genom sin  rörlighet och snabbhet var rytteriet också ett ständigt hot mot fiendens flank och rygg. I Finland fanns under 1808-09 års krig två rytteriförband: Karelska dragonkåren och Nylands dragon-regemente. I slaget vid Oravais deltog en skvadron ur Karelska dragonkåren och därtill två kavalleriskvadroner ur det svenska Livgardet till häst. På slagfältet stormade ryttarna fram i chockvågor med blanka vapen i avsikt att bryta sönder  stridslinjerna, bringa oreda i leden och skingra fienden. Fotfolket kunde försvara sig genom att snabbt bilda karré, dvs. en fyrkant med alla bajonetter riktade utåt.  I denna igelkottsställning kunde man motstå ryttarnas attacker.För artilleriet var hästar  oumbärliga, när det gällde att få fram kanonerna i skjutposition och för att snabbt kunna flytta dem under stridens gång. Den största betydelsen hade  hästen dock som dragdjur till den tross, bestående av proviant och  all den utrustning, som måste transporteras med arméerna. Betänk t.ex. vilken mängd  hästar ryssarna behövde för att upprätthålla de långa förbindelserna till sina proviant- och materialförråd i Ryssland.

 

Text: Torsten Onnela