DEN 4 APRIL 1808
Du hade rätt ...
Huu! ... En av kosackerna glodde på mig med åtrå i blicken, rödbrusig av vodka och dregel i mungipan. Flinet var hånfullt och all eventuell uppfostran måste ha blivit kvar på andra sidan ryska gränsen. Förödmjukad försökte jag blidka dem med en bit skinka och en halv kanna mjölk. Det lyckades och snart gav dom sig av.
Käre make, soldat Trast. Jag har inte hört från dig sedan du ryckte in. Visserligen är det bara dryga två månader sedan, men för mig och barnen känns det som en evighet. Ingen i byn har hört från männen eller sönerna. Kyrkoherden däremot hade hört obekräftade rykten om en reträtt norrut, vilket kan stämma med tanke på de kosacker som färdas genom byarna.
Här är aningen kaotiskt. Snömassorna har fått en del av fähustaket att rasa in. Hästen, kon, suggan och kultingen klarade sig, men galten var så illa däran att jag och vår son blev tvungna att slakta den och salta in slaktstyckena. Nu är saltet på upphällning och i övrigt lär det råda brist på salt. Enligt handelsman beror bristen på det vida istäcket som hindrar saltskutorna från att anlöpa hamnarna. Därtill är krigen på de europeiska farvattnen ett gissel för redarna. Få saltskutor vågar sig norrut. Vi kan bara vänta. Men mest väntar vi på dig, käre make. Om du bara vore här. Vi fruktar kosackerna så.
Din far hade rätt: “Varje generation har problem med ryssen.”
Klicka för att se vad kosackerna vill ha;
Bloggens uppstart och utveckling ingår i projektet Kulturarspaketering KAP i Oravais