DEN 6 JUNI 1808
Ja, då kan man gå till Svarta lammet i kväll med sina köpmannabröder..
Ja, då kan man gå till Svarta lammet i kväll med sina köpmannabröder och göra sig en lustiger afton med goda drycker, några pipor tobak och ystert sällskap. Jag är Köpman Ahlberg i Jakobstad och jag handlar främst med salt. Och vilken guldgruva är icke detta vita guld. Hur skulle vår armé kunna ta sig fram på sina hungriga magar om de inte hade det nedsaltade fläsket och fisket. Platt intet.
Vi köpmän i staden är tvungna att hålla stora lager med salt. Men det är kärt besvär med tanke på de priser vi kan ta för detta. Vi skall visserligen också redogöra för hur många tunnor vi har , men de officiella siffrorna som vi ger till svenska armén och för all del även den ryska, de brukar vi vara väldigt flexibla med att ange. Man behöver inte skriva dem på näsan vad jag har och inte har. Ja, inte har vi största lagren av salt – det lär Uleåborg ha. Hela 12 266 tunnor! Om de nu är ärliga med den summan. Det har dessutom kommit apropåer från ryssarna att vi skall importera salt från Sankt Petersburg så att de lättare skall få tag i saltet. Ha - det kan de ju glömma!
Vi har ju behov i staden att behålla salt för vår egen del också. Vårt svenska smör som faktiskt är bland de få saker som våra bönder kan få kontanta medel för. Bönderna måste ju även de ha sitt salt. Och jag vill ha mitt smör. Så lite salt gömmer vi allt undan för alla nyfikna myndighetspersoner och anskaffare.
Klicka här för att se Köpman Ahlbergs tillsaltade affärer;
Bloggens uppstart och utveckling ingår i projektet Kulturarspaketering KAP i Oravais