Inför tidsresan - år 1808

BAKGRUNDSMATERIAL - ÅR 1808

I den rysk-franska pakten i Tilsit hade det fallit på tsar Alexander I:s lott att tvinga det svenska riket att ansluta sig till alliansen (Ryssland och Frankrike) mot Storbritannien. Utan föregående krigsförklaring anföll de ryska trupperna gränsen till Finland i februari 1808. Försvarsstyrkorna kunde vid denna tid inte räkna med någon hjälp från den västra riksdelen på grund av isläget. Dessutom fanns hotet från Danmark och Frankrike i såväl söder som väster. Den svenska försvarsplanen tog fasta på att hålla fästningarna och bevara armén genom en reträtt norrut. Under våren skulle förstärkningar anlända i skydd av de svenska och brittiska flottorna.

Av de ryska stridskrafterna förföljde endast en mindre del den retirerande armén medan huvuddelen ockuperade de tätbefolkade delarna och inringade fästningarna. Svartholm kapitulerade den 18 mars och Sveaborg 3 maj. Det svenska rikets försvarsplan föll därmed ihop till stora delar.  Den retirerande armén gick nu till motoffensiv söderut. Parallellt med offensiven förekom partisanverksamhet bland befolkningen riktad mot ockupationsmakten. På våren och sommaren 1808 föreföll det inte alldeles omöjligt att kriget skulle utfall till det svenska rikets favör. I maj månad införde också Tro och Huldhetsed av den ryske tsaren i de erövrade områdena där befolkningen krävdes av att svära trohetsed till Ryssland. 

Alexander I valde att sända ännu mer trupper och lovade att landets gamla lagar skulle gälla även fortsättningsvis och att ingen livegenskap skulle införas. Efter nederlaget vid Karstula i Västra Finlands län 21 augusti 1808 började det definitiva återtåget för den svensk-finska armén. En knapp månad senare, nämligen den 14 september 1808, led huvudarmén ett avgörande nederlag vid Oravais och i slutet av september ingick den utmattade armén ett stillestånd med ryssarna vid Lochetå.

Striderna blossade emellertid upp igen under oktober månad och den 27 oktober segrade Sandels trupp över ryssarna vid Virta bro, vilket dock inte påverkade utgången. Den 19 november i Olkijoki förband sig den svensk-finska armén att dra sig ur den östra riksdelen. Trupperna förlades i trakten av Torneå. I mars 1809 återupptogs kriget men stridigheterna upphörde efter slaget vid Ratan den 20 augusti 1809. Den 17 september 1809 undertecknades freden i Fredrikshamn mellan de stridande parterna.