05.00

 

a1

På kvällen innan hade dragoner observerat kosacker och jägare i skogen väster om bron. Adlercreutz och von Vegesack besökte platsen för att med sina ”Camrater dela en lika lyckelig, eller bekymmersam utgång af påföljande dag”

” Den 14. september ingick solljus och klar. Redan kl ½5 på morgonen anföll fienden förposten ’med häftighet, stoij och skrik.’ Kulneff hade, som nämndt, befallning att ej sätta sig i marsch förrän vid tiotiden, men en sådan väntan synes blifvit honom för lång, eftersom han redan tidigt bröt upp och anföll svenska förposten. Om den strid som nu utspann sig, rapporterade Platen: ’fienden...anföll...ej mindre af canoner och haubitzer, än infanterie och jägare, den häftigaste eld föreföll å ömse sidor; hvartill vårt artillerie på et utmärkt sätt gjorde affairen liflig dödande och värksam, genom de sekra skott som skjänktes fienden; men alt detta oacktadt nödgades vi sluteligen, för en öfverlägsen fiende draga oss några hundrade alnar tillbakars, i hvilken högd canonerna äfven retirerade.’ ”