Savolaxbrigaden

sandels

Den mest berömda armékåren i 1808-09 år krig var Savolaxbrigaden.

Brigaden sattes upp redan 1775 på  Gustav III:s tid och dess förste chef var överste Göran Magnus Sprengtporten. Han var tillika chef för Savolaxs infanteriregemente. Brigadens uppgift var att med lätta rörliga trupper hindra och störa fiendens operationer i  Savolax och Karelen.  Sprengtporten grundade också en krigsskola på sitt översteboställe  Brahelinna och utvecklade där taktik och strategi för rörlig krigföring. Han försåg också brigaden med moderna räfflade gevär i stället för de gamla slätborrade musköterna. Räfflorna ökade precisionen men då piporna gjordes korta för att minska vikten på vapnen fick de kortare räckvidd. Brigaden blev tack vare Sprengtportens energiska ledning landets bästa truppförband. Kadetterna i Sprengtportens krigskola hörde till eliten inom landets officerskår. De uppmanades bl.a. att på sin fritid tala finska för att därigenom kunna stå närmare sina soldater. I Fänrik Ståls Sägner omnämns många av Savolaxbrigadens män: Zackris Dunker, kapten Malm, Gamle Lode, Otto von Fiandt och löjtnant Zidén bland andra.  

Sprengtporten själv hade  ett häftigt och egensinnigt temperament. Han var en  komplicerad person; begåvad och ärelysten, men svår att komma överens med. Sina goda gärningar till trots konspirerade han  mot fosterlandet och kom  i onåd hos kungen, varefter han gick över i rysk tjänst. Vid Åbo hovrätt dömdes han i sin frånvaro som landsförrädare  att mista lif, ära, gods och adelskap för att ha burit avog sköld mot konungen och fäderneslandet.

Under Gustav III:s ryska krig 1788-90 stod han i striden vid Porrassalmi  på den ryska sidan och sårades av savolaxarna kulor. ”Egna hundar bita!”, lär han ha utbrustit.

Det var för övrigt vid denna strid, som von Döbeln på den svenska sidan träffades av en rikoschett i pannan, som gav det sår han sedan täckte med det kännspaka svarta bandet.

När kriget mot Ryssland 1808 - 1809 bröt ut hade  Savolaxbrigaden  följande sammansättning: 

Förband

Styrka

Savolax infanteriregemente

1.000

Savolax jägarregemente

1.170

Karelska jägarkåren

655

Infanterivargering

394

Dragonvargering

87

Karelska dragonkåren

210

Savolaxbrigadens artillerikompani

158

Enheter ur armén flotta

109

Totalt:

3.783

 

Därtill ingick 8 stycken 3-pundiga kanoner samt en  del pjäser, som tagits ur arméflottans eskader på sjön Saimen.

Kommendant för brigaden var överste Johan August Sandels. Han var en av krigets bästa officerare. Född i Sverige men länge verksam i östra Finland och känd  för sitt lugn i alla lägen. Han såg till att alltid ha reda på fiendens position och storlek. Ständigt sända han ut spanare, som höll reda på var fienden rörde sig och hans partigängare förorsakade ryssarna stort förfång med bakhåll och plundring av ryska transporter.

Vid Koljonvirta (Virta bro)  hade Sandels byggt upp en befäst ställning. Från andra sidan Virta ström, över vilken bron gick väntade 6000 ryssar med 17 kanoner. Den 27 oktober 1808 klockan 1, precis då vapenstilleståndet gick ut anföll ryssarna. Den ryske befälhavaren, furst Michail Dolgorukij ledde anfallet. Han tillhörde den högsta ryska adeln och var tsaren Alexanders personlige vän. Trots att Dolgorukij var endast 28 år var han en erfaren krigare.

Det var under de inledande striderna, som den situation skall ha ägt rum, som inspirerade Runeberg till dikten om Sven Dufva. De svenska förtrupperna retirerade över bron och när de ryska styrkorna vällde fram mot dem  vid bron uppstod regelrätt handgemäng med bajonetter och muskötkolvar.

Ryssarna svärmade över bron och furst Dolgorukij red av och an längs stranden för att undgå prickskyttarna, som siktade på honom. I ena handen höll han kikaren och i den andra sabeln. Övergången av den smala bron, som var packad av soldater, gick långsamt. Svenska kanoner gav eld mot bron och i detta läge träffades Dolgorukij av ett  kanonskott i bröstet och störtade död ner från hästryggen.

Mer och mer ryska trupper manades över bron, till Sandels förtjusning. Han hade planerat detta. Han visste att bron skulle dra till sig fienden och väntade kallt på att få ge order om motanfall, ty han hade större delen av sin brigad intakt och i god ordning. När ryssarnas 4:de jägarregemente kommit över bron och med trummor och trumpeter ryckte an mot de svenska förskansade batterierna gav Sandels order om det väntade motanfallet. De svenska kanonerna bröstade av och med fällda bajonetter, fladdrande fanor och hurra-rop  gick svenskarna till attack. Den ryska anfallsstyrkan bringades i total oordning vid detta överraskande motanfall. Ryssarna retirerade och försökte desperat hinna tillbaks över den smala bron  till andra sidan. Men övergången stockades av mängden flyende, kalabalik uppstod i trängseln. I hast drog svenskarna fram kanonerna närmare bron och mejade ner ryssarna massvis. 

Ryssarna förlorade ungefär 1000 man och svenskarna ca 300. Slaget var  en lysande taktisk seger för Sandels och Savolaxbrigaden.

Den unge fänriken Carl Johan Ljunggren, som 1808 anlänt till Finland i en förstärkningsstyrka från Sverige, beskriver sitt möte med Savolax jägare, vars bragder länge fängslat honom. ”Hur flat blev jag icke!” skriver han. ” Dessa fula, plumpa ansikten, dessa korta, tjocka figurer i trasiga och sotiga tröjor och tillknycklade hufvudbonader; kunde de väl passa tillsammans med ryktet om Savolax jägarnes ihärdiga tapperhet och bedrifter? Det syntes mig platt omöjligt.  Och sådana voro de dock!   Föga presentabla  på paraden, men dess bättre på slagfältet!”

Savolaxbrigaden bestod vid mobiliseringen 1808 av 3783 man. När kriget var slut fanns endast 200 av dem kvar. Leppävirta kompani som ingick i Savolax jägarregemente bestod från början av 150 man. Vid krigets slut fanns endast 2 kvar.

 

Text Torsten Onnela