Carl Johan Adlercreutz

(1757-1815)
Adlercreutz

Adlercreutz föddes på familjeegendomen Kiala i Borgå socken och inträdde i krigstjänst redan som trettonåring vid ett värvat kavalleriförband - den så kallade lätta finska dragonkåren. Ödet ville att detta förband stod under Jakob Magnus Sprengtportens befäl och kom att utgöra en del av de trupper som från Finland skulle stödja Gustav III:s revolution 1772. Adlercreutz tillhörde de militärer som var det första att gripa till vapen för kungen.

1775 utnämndes Adlercreutz till kornett. och fortsatte sin karriär genom krigsvetenskapliga studier i Stockholm och 1777 blev han en del av den nybildade Savolaxbrigaden somlöjtnant vid den karelska lätta dragonkåren. Savolaxbrigadens uppgift var att försvara de svårgenomträngliga gränstrakterna i händelse av ett ryskt anfall. Under det Ryska kriget 1788-90 kom Adlercreutz för första gången att sättas ordentligt på prov. Under kriget kom han inte bara att utmärka sig och bli befordrad, utan även direkt beröras av anjalamännens agitation inom  armén. Han förhöll sig dock lojal till kungen, men fick ändå vittna inför krigsrätten om anjalamännens förehavanden. Kriget slutade dock väl for Adlercreutz som befordrades till major 1791 och skvadronchef. 1792 utnämndes han till chef för den nybildade Nylands lätta dragonkåren. Adlercreutz
stannade som chef på denna post i tolv år ända till 1804. Under denna period gifte han sig två gånger. Han bodde framtill 1797 på sin egendom Gammel-gården, men sålde samma år denna och flyttade till sin fädernegård Kiala. 1804 utnämndes han till chef for ett nytt värvat regemente som bar hans eget namn - det Adlercreutzska regementet. Detta regemente kom aldrig att delta i kriget 1808- 09 då ödet ville att det lades in som garnison i Sveaborg och Adlercreutz utsågs till chef for den 2.brigaden i krigets i nledningsskede. Adlercreutz kom sedan att bli generaladjutant hos Wilhelm Mauritz Klingspor och tillsammans med denne har han fått bära skulden for många av misstagen under kriget. Bland annat har eftervärlden starkt kritiserat slutanfallet vid Oravais den 14 september 1808 och menat att detta var den direkta orsake till nederlaget.

Efter Finlands utrymning hamnade Adlercreutz i Stockholm och höll sig till en början avvaktande till kupplanerna mot kungen. Först sedan revolten kommit igång på allvar anslöt han sig till upprors-männen. Adlercreutz ledde slutligen arresteringen av kungen på Stockholms slott den 13 mars 1809. Han blev efter denna medlem av den provisoriska rege-ringen. I samband med tronföljdsfrågan föreslog han först att Gustav IV Adolfsson skulle efterträda fadern, sedan att han själv skulle utses till monark. 1810 utsågs Adlercreutz till statsråd och greve. Han tillhörde anhängarna av den nya utrikespolitiska inriktningen vars hörnsten var ett närmande till Ryssland - "1812 års politik". In i det sista var han aktiv och deltog i fälttåget i Tyskland 1813 och i Norge 1814 som generalstabs-chef. Adlercreutz dog i augusti,1815.

Text Martin Hårdstedt

Litteratur
Rein, G. Karl Johan Adlercreutz.
Försök till levnadsteckning, 2 delar,
Helsingfors 1927