Infanteriet


Infanterisoldaten, som i fredstid bodde på sitt torp och i krigstid kallades under fanorna utgjorde stommen i den svenska krigsmakten. Regementena hade namn efter det landskap där soldaterna uppbådades. Kungliga Österbottens regemente bestod av 1200 man uppdelat i två bataljoner om 600 man vardera. Bataljonen var i sin ur uppdelad i 4 kompanier om 150 man.. Kompanierna samlade soldater från samma trakt och t.o.m. från samma by. Livkompaniets soldater var från  Nykarleby och Vörå socknar. Närpes kompani, Ilmola kompani, Pyhäjoki kompani och Kemi kompani utgjordes av soldater från respektive socknar. Regementets chef vid krigsutbrottet 1808 var överste  Gustav von Numers som bodde på officersbostället Tottesund i Maxmo Då soldaterna från samma trakt kände varandra från förut skapades en sammanhållning och en viss trygghet inom kompanierna, men om  kompaniet utsattes för hårda förluster blev resultatet  många änkor och faderlösa från samma trakt.

Stridsenheten var en bataljon, vanligtvis uppställd i linje på två led med fanan, trummor och spel i mitten och två kompanier på var sida. Bataljonschefen stod i mitten framför linjen. Mellanrummet mellan soldaterna i varje led var en tum, räknat från arm till arm och en hel bataljonslinjen mätte 170 meter. Det var i tätt slutna led man närmade sig fienden på öppna fältet.Dock var det sällan, som en infanteristrid med tätt slutna linjer avancerande mot varandra gick fram så långt som till bajonettstrid man mot man. Vanligare var, att  det efter inledande artilleribeskjutning och begränsade infanteristrider framkom klart vem som hade övertaget och med all sannolikhet skulle segra i en fortsatt  strid. Då föredrog den svagare parten oftast en reträtt  i god ordning och de avancerande linjerna stannade upp. Manspillan blev då inte så stor.  Soldaten var en dyrbar resurs och ingen befälhavare villa mista sina soldater i en gagnlös strid. Till och med kunde det hända, att de högre officerarna i de mot varandra stridande lägren, efter avslutad batalj inbjöd varandra till gemensam kvällssupé, där man på chevalereskt maner med skålar gratulerade varandra för en ärofull strid.

Torsten Onnela